Året går mot sitt slut...

 2020 har varit ett väldigt märkligt år. Jag älskar att åka längdskidor och vintern var väldigt snöfattig. Nästan så Vasaloppsveckan fick ställas in pga snöbrist! Det fanns ingen konstnö inom rimligt avstånd och alla tilltänkta längdtävlingar blev inställda. Träningshelgen jag bokat in mig på i januari blev flyttad pga just ingen snö!!! Tjejvasan blev en isig och blöt historia. Inte den snabbaste, men dock den bästa placeringen so far. Alltid något! Min inställning att i sista stund lösa logistik och boende är jag imponerad av. Viss oro ingick dock då inte alla mina planer klaffade. Vissa saker kan man inte påverka, det är bara att gilla läget och försöka lösa det på bästa sätt. Och bra blev det till slut. Eller ja allt blev ju inte bra. Vasaloppet slutade med att jag fick bryta på grund av en skada i samband med ett fall. En stukad tumme kan jag leva med och efter lite rehab är jag återställd igen - i tummen! Mentalt kämpar jag varje dag...

Efter Vasaloppet hände något - Corona kom till Sverige och allt förändrades. Förutsättningarna var inte längre de samma som tidigare. Först stannade hela samhället upp. Och sen började saker ställas in. En efterlängtad träningsresa till Kreta ställdes in. Alla motionslopp ställdes in. Sommarsemesterplanerna ställdes in. Höstplanerna ställdes in. Ett visst hopp fanns ändå under sommaren när dödsfallen minskade och pandemin verkade vända på rätt håll. Jag hoppades att höstsäsongen skulle kunna genomföras på ett anpassat vis. Några evenemang kunde genomföras, men sen sade det stopp. Tvärstopp. Nya hårdare restriktioner och de gäller än. I princip ska man stanna hemma och inte träffa någon alls. Men hallå! Så funkar inte världen. Du kan säga till en människa att stanna hemma och undvika andra - under en begränsad tid. Men på oklar tid framåt så fungerar det inte. Jag kan inte leva det liv som folkhälsomyndigheten vill under så lång tid som pandemin fortsätter. Det går inte. Jag måste kompromissa lite här och där. Och jag är inte ensam om detta. Vi alla måste kompromissa lite. Vad är egentligen nödvändigt eller inte? För den som inte tränar är det lätt att undvika gymmet, för mig som inte gillar shopping är det lätt att undvika butiker. För den som inte har bil är det svårt att undvika kollektivtrafiken, men för mig som har bil är det inga problem. Vi påverkas olika av restriktionerna. Men den person som lyckas uppfylla dem helt tror jag knappast finns. 

Det som jag själv märker av mest är hur min psykiska hälsa påverkas. Jag vet hur jag behöver leva mitt liv för att må bra. Regelbunden sömn, mat, motion, sociala kontakter och saker som gör livet meningsfullt. Utmaningen blir att få till detta mitt i en pandemi! Det är inte lätt, men jag gör så gott jag kan. Att ta en dag i taget och jobba med mina tankar och känslor hjälper mig på vägen. Samhället kommer att förändras och vi alla måste lära oss att leva efter de förutsättningar som finns. Varför inte börja där du är idag?!

Jag kan på många sätt vara glad för att jag lever just här och nu. Livet för 100 år sedan måste ha varit väldigt annorlunda mot idag. All tekniskt utveckling som har skett. Alla de möjligheter som finns idag. Den frihet och alla de val som är möjliga att göra. Samtidigt kan livet kännas väldigt begränsat. I alla fall just nu. Att reflektera över livet och se det ur andra perspektiv kan vara nyttigt!

Det år som har påverkat mig mest är utan tvekan 2020. Livet går upp och ner och enskilda händelser förändrar en som person. En del saker är man förberedd på, andra inte. Man lär sig hantera dem. Man tar lärdom och försöker att inte upprepa sina misstag igen. Men en pandemi - hur lär man sig hantera det? En sak är säkert och det är att det finns hopp. Hopp om en bättre framtid. Hopp om att pandemin tar slut. Jag lever på hoppet!

När pandemin tar slut eller när vi slutar se den som ett fenomen och inte längre reflekterar över att den finns. Då tänker jag vara redo att ta vid de saker som jag har fått avstå. Det jag ser mest fram emot är att få resa igen. Få uppleva andra kulturer. Nya miljöer. Nya utmaningar. Jag kommer att vara redo både mentalt, fysiskt och ekonomiskt!

November månad är precis avslutad och detta märkliga år kommer inte att ge samma avkastning från utdelningar som jag hoppats på. Men även om en del bolag har fått hålla i sina pengar har en del delats ut: 

På årsbasis ser det ändå okej ut. I våras lät det som att nästan alla utdelningar skulle hållas inne. Att nå upp till samma nivå som förra året är därför uteslutet, men att landa strax under är godkänt.

Utvecklingen av min portfölj har precis som livet gått både ner och upp. Jag hoppas att portföljen letar sig upp över 200.000 kr gränsen lagom till årets slut. Jag lever på hoppet!